Undran
Just nu snurrar det en stor massa av tankar i mitt huvud.
Allt har främst kretsat kring det som nyligen hänt.
Men idag började fundera på det som jag trodde att jag lämnat bakom mig.
Jag dras mellan två inre åsikter, två inre läger, som inte kan samsas.
Det är svårt. Inte självklart.
Hur kan man å ena sidan tycka något och å andra sidan inte tycka det.
Hur kan man å ena sidan låta sig dras med och å andra sidan inte låta ssig dras med.
Jag vill vara tillsammans med personer som kan förstå.
Som någonstans bland al förvirring har en aning om vad de känner.
Jag vill att man ska våga riskera för att vinna mer vänskap istället för
att vara rädd för att mista all vänskap.
Ibland tror jag att det är mig själv det är fel på.
Kanske kräver jag för mycket?
Men någonstans får jag alltid svaret att sanningen är den motsatta.
Jag vill inte vara ensam.
Jag vet att jag inte är ensam.
Men ändå existerar ensamheten.
Jag tror på äkthet och värdighet.
Jag tror att jag snart finner skatten vid regnbågens slut.
Det finns få saker jag avskyr med livet. Och jag lovar att de är få.
Men när något av dessa beteenden yttrar sig tar jag illa vid mig. Och då menar jag illa.
Det förekommer forfarande en ständig undran hos mig.
Kanske får jag svar imorgon eller aldrig.
Jag är redo att söka.
